Taste of Ghana

Helgen har vart riktigt kul. Vi åkte på fredag morgon in till Accra, för att hämta ut visumförlängningarna. Tro det eller ej, men det skedde smidigt! Dvs. vi fick hämta ut det. Sen åt vi lunch, för att sedan ta en tro-tro till Hohoe. Tog ungefär 4 timmar. Bilfärden var helt ok, det var ganska mycket trafik så tog lite längre tid än vanligt. Så fort man kommer in till någon större by, så kommer det massa gatuförsäljare som springer till tro-tron, för att sälja bland annat vatten, yam, grillspett och annan mat. Det är lite komiskt, så fort de ser en tro-tro så springer verkligen alla till den och ropar: ”Ta! Köp!”.  Ju längre bort man kommer från städerna så ser man väldigt vacker natur. Det är så grönt, så många växter och träd.

På lördagen åkte vi till Agumatsa Wildlife Sanctuary. Där vi besökte Agumasa Falls, även kallat Wli Falls. För att komma till fallen så gick man först i skogen i ungefär 30 min/1 h.  Så jäkla fint. De fanns ganska många fjärilar på vägen, jag gillade speciellt de svarta/lila. Själva vattenfallet var väldigt högt, var intressant att se ett vattenfall på riktigt. Det var ingen ”wow”-känsla men endå riktigt häftigt att se.

På söndagen åkte vi hem, åkte förbi Accra Mall för att äta lunch. Unnade oss lite dyrare mat. Gick till en fancypansy restaurang som serverade så god mat!! Tog en kyckling schnitzel med pommes och ostsås, var gott. Det var inte så dyrt, strax under 100 kronor. Det som är så bra här, är att här kan man få värsta lyxmaten på en fin restaurang för en hundring, hemma är en hundring ingenting.

I måndags hade vi våra fösta creativity lessons, egentligen skulle vi haft det förra veckan på torsdag, men det krånglade sig med den gamla vs. Det nya schemat. Vi hade Form 1 (11-14 år) i måndags. Det var riktigt kul. Vi lät de skriva en slags introduktionstext där de skulle skriva: namn, ålder, födelsedag, vart och med vem de bor, intressen, favorit mat/färg/ämne i skolan, vad de vill göra i framtiden (yrke) samt deras drömmar. Sen så när de hade skrivit klart texten ville vi att de skulle måla någonting på pappret, så vi också fick se vilken nivå de ligger på. Var intressant att läsa vad de hade skrivit. Tycker det är mer utmanande och roligare att ha de äldre eleverna, för då kan man diskutera mera och de är engagerade att lära sig det man undervisar. Men jag tycker också det är kul att vara i nursey, fast ibland kan det vara jobbigt. Ibland förstår de inte vad man säger, ibland så lyssnar de inte på en. Eller att vissa är så giriga/gnälliga, som när man ska samla ihop materialet så låter de en inte ta det, eller så springer de iväg med det. De äldre visar mera respekt och verkar uppskatta ens närvaro mera och är förväntansfulla. De yngre (vissa) ber på ett gnälligt sätt och blir sura om de inte får det. När vi säger att de måste dela med sig på tex. Pennorna, så gör dem det inte, de vill ha det för sig sjävla. Medans de äldre delar med sig och är lite mera försiktiga, tar bara en eller två pennor i taget, medans de mindre roffar åt sig. Jag kom inte ihåg, var man så själv när man var liten? Kommer någon av er som läser ihåg hur ni var, eller om ni har fått det berättat för er?

Har inte berättat så mycket om den andra volontären som bor på Cosmic. Hon är en tjej från Kanada. I början tyckte jag hon var jätteschysst och tyckte det skulle bli kul att resa runt i Ghana med henne. Nu har jag ändrat min uppfattning lite. Hon är så dramatisk och ska överdriva allt, allting är antigen svart eller vitt. Hon ska alltid komma med ursäkter känns det som. En annan irriterade grej är att hon ber om ursäkt tex. För att hon inte göra middag så ofta, för att vi fick göra skolas disk, för att hon kommer hem sent. Eller att hon säger att skolans system inte är organiserat men själv är hon enligt mig inte organiserad. Hon ger ett sken om att hon är så jäkla perfekt, värsta organiserat och allt. Hell no:P Sen så känner man sig som typ en syndabock. Ett exempel var när vi vaknade en morgon, åt frukost och hon hade försovit sig, hennes lektion skulle börja om någon minut och vi frågade nått i stil med; varför satte du inget alarm? Hon svarade då; jag ville inte sätta något alarm, för jag var ”tvungen” att stänga av mobilen för att folk ringde mig hela tiden.  Då känns det som att det var vårat fel när det egentligen var hennes fel  : / Hon kunde ju ha satt den på ljudlöst, eller ha mobilen avstängd men sätta ett alarm. Eller ett annat exempel var idag till middagen. Hon sa att hon bara skulle ha bara lite mat eftersom hon skulle åka snart för att träffa en kompis, så vi gjorde mat till henne. När maten var klar gick jag in till henne och sa att nu är maten klar om hon ville ha något, hon svarade; mmh okey. Gick tillbaks, väntade ett tag. Vi började äta eftersom hon inte kom. Diskade, sen när vi gick från köket till rummet kom hon gåendes mot huset, och jag sa åter igen att maten är klar och hon kan äta. Hon sa då; ”ååh, jag har inte tid, jag måste rusa. Jag var så upptagen med att läsa klart de sista sidorna i boken så jag glömde helt bort tiden”. Okej….ja men det vore ju bra om hon kom in och sa det till oss. Istället för att efteråt komma med lama ursäkter.Typ sådana saker sker är det hela tiden. Ganska irriterade i längden. Nu låter det som att hon är jätteelak och skitjobbig, visst hon är snäll men hennes jobbiga sidor börjar synas mer och mer enligt mig.

En grej som jag har tänkt på är hur mycket man har sänkt sin standard. På hotellets restaurang i Hohoe så var stolarna respektive borden helt rostiga. Hemma skulle jag ha tyckt att de var äckliga och ofräscha men nu orkar jag inte bry mig och tycker det är helt ok, det är ju i alla fall en stol, fyller ju fortfarande sin funktionJ Man tycker nu  att en dusch (med rinnande vatten, ej bucket baths) på hotellrummet är väldens lyx och man blir jätteglad. Förut hemma, så tog jag det förgivet. Man börjar se saker från ett annat perspektiv och uppskattar allting man har där hemma som jag i alla fall förut tog förgivet.



Kram,

Charlotte