Taste of Ghana

Helgen har vart riktigt kul. Vi åkte på fredag morgon in till Accra, för att hämta ut visumförlängningarna. Tro det eller ej, men det skedde smidigt! Dvs. vi fick hämta ut det. Sen åt vi lunch, för att sedan ta en tro-tro till Hohoe. Tog ungefär 4 timmar. Bilfärden var helt ok, det var ganska mycket trafik så tog lite längre tid än vanligt. Så fort man kommer in till någon större by, så kommer det massa gatuförsäljare som springer till tro-tron, för att sälja bland annat vatten, yam, grillspett och annan mat. Det är lite komiskt, så fort de ser en tro-tro så springer verkligen alla till den och ropar: ”Ta! Köp!”.  Ju längre bort man kommer från städerna så ser man väldigt vacker natur. Det är så grönt, så många växter och träd.

På lördagen åkte vi till Agumatsa Wildlife Sanctuary. Där vi besökte Agumasa Falls, även kallat Wli Falls. För att komma till fallen så gick man först i skogen i ungefär 30 min/1 h.  Så jäkla fint. De fanns ganska många fjärilar på vägen, jag gillade speciellt de svarta/lila. Själva vattenfallet var väldigt högt, var intressant att se ett vattenfall på riktigt. Det var ingen ”wow”-känsla men endå riktigt häftigt att se.

På söndagen åkte vi hem, åkte förbi Accra Mall för att äta lunch. Unnade oss lite dyrare mat. Gick till en fancypansy restaurang som serverade så god mat!! Tog en kyckling schnitzel med pommes och ostsås, var gott. Det var inte så dyrt, strax under 100 kronor. Det som är så bra här, är att här kan man få värsta lyxmaten på en fin restaurang för en hundring, hemma är en hundring ingenting.

I måndags hade vi våra fösta creativity lessons, egentligen skulle vi haft det förra veckan på torsdag, men det krånglade sig med den gamla vs. Det nya schemat. Vi hade Form 1 (11-14 år) i måndags. Det var riktigt kul. Vi lät de skriva en slags introduktionstext där de skulle skriva: namn, ålder, födelsedag, vart och med vem de bor, intressen, favorit mat/färg/ämne i skolan, vad de vill göra i framtiden (yrke) samt deras drömmar. Sen så när de hade skrivit klart texten ville vi att de skulle måla någonting på pappret, så vi också fick se vilken nivå de ligger på. Var intressant att läsa vad de hade skrivit. Tycker det är mer utmanande och roligare att ha de äldre eleverna, för då kan man diskutera mera och de är engagerade att lära sig det man undervisar. Men jag tycker också det är kul att vara i nursey, fast ibland kan det vara jobbigt. Ibland förstår de inte vad man säger, ibland så lyssnar de inte på en. Eller att vissa är så giriga/gnälliga, som när man ska samla ihop materialet så låter de en inte ta det, eller så springer de iväg med det. De äldre visar mera respekt och verkar uppskatta ens närvaro mera och är förväntansfulla. De yngre (vissa) ber på ett gnälligt sätt och blir sura om de inte får det. När vi säger att de måste dela med sig på tex. Pennorna, så gör dem det inte, de vill ha det för sig sjävla. Medans de äldre delar med sig och är lite mera försiktiga, tar bara en eller två pennor i taget, medans de mindre roffar åt sig. Jag kom inte ihåg, var man så själv när man var liten? Kommer någon av er som läser ihåg hur ni var, eller om ni har fått det berättat för er?

Har inte berättat så mycket om den andra volontären som bor på Cosmic. Hon är en tjej från Kanada. I början tyckte jag hon var jätteschysst och tyckte det skulle bli kul att resa runt i Ghana med henne. Nu har jag ändrat min uppfattning lite. Hon är så dramatisk och ska överdriva allt, allting är antigen svart eller vitt. Hon ska alltid komma med ursäkter känns det som. En annan irriterade grej är att hon ber om ursäkt tex. För att hon inte göra middag så ofta, för att vi fick göra skolas disk, för att hon kommer hem sent. Eller att hon säger att skolans system inte är organiserat men själv är hon enligt mig inte organiserad. Hon ger ett sken om att hon är så jäkla perfekt, värsta organiserat och allt. Hell no:P Sen så känner man sig som typ en syndabock. Ett exempel var när vi vaknade en morgon, åt frukost och hon hade försovit sig, hennes lektion skulle börja om någon minut och vi frågade nått i stil med; varför satte du inget alarm? Hon svarade då; jag ville inte sätta något alarm, för jag var ”tvungen” att stänga av mobilen för att folk ringde mig hela tiden.  Då känns det som att det var vårat fel när det egentligen var hennes fel  : / Hon kunde ju ha satt den på ljudlöst, eller ha mobilen avstängd men sätta ett alarm. Eller ett annat exempel var idag till middagen. Hon sa att hon bara skulle ha bara lite mat eftersom hon skulle åka snart för att träffa en kompis, så vi gjorde mat till henne. När maten var klar gick jag in till henne och sa att nu är maten klar om hon ville ha något, hon svarade; mmh okey. Gick tillbaks, väntade ett tag. Vi började äta eftersom hon inte kom. Diskade, sen när vi gick från köket till rummet kom hon gåendes mot huset, och jag sa åter igen att maten är klar och hon kan äta. Hon sa då; ”ååh, jag har inte tid, jag måste rusa. Jag var så upptagen med att läsa klart de sista sidorna i boken så jag glömde helt bort tiden”. Okej….ja men det vore ju bra om hon kom in och sa det till oss. Istället för att efteråt komma med lama ursäkter.Typ sådana saker sker är det hela tiden. Ganska irriterade i längden. Nu låter det som att hon är jätteelak och skitjobbig, visst hon är snäll men hennes jobbiga sidor börjar synas mer och mer enligt mig.

En grej som jag har tänkt på är hur mycket man har sänkt sin standard. På hotellets restaurang i Hohoe så var stolarna respektive borden helt rostiga. Hemma skulle jag ha tyckt att de var äckliga och ofräscha men nu orkar jag inte bry mig och tycker det är helt ok, det är ju i alla fall en stol, fyller ju fortfarande sin funktionJ Man tycker nu  att en dusch (med rinnande vatten, ej bucket baths) på hotellrummet är väldens lyx och man blir jätteglad. Förut hemma, så tog jag det förgivet. Man börjar se saker från ett annat perspektiv och uppskattar allting man har där hemma som jag i alla fall förut tog förgivet.



Kram,

Charlotte

Var ett tag sedan jag skrev här i bloggen, så är kanske dags att skriva lite igen. Vi har bestämt oss för att vara kvar här på Cosmic Academy. Vi besökte två andra ställen, det ena var ganska nära oss. Det var ett barnhem och skola, men det passade inte oss. Det andra vi besökte gillade vi mycket, det var ett barnhem för flickor samt en förskola. Vi funderade på att byta till det stället, men vi har fått höra negativt om damen som driver stället. Så vi vägde för och nackdelar med det stället och Cosmic. Och vi valde att stanna. För annars kändes det som att man sprang ifrån problemet och inte löste det. Så vi tog ett snack med Madame, om det är något så ska hon berätta det för oss personligen (förr så gick det mesta via den andra volontären). Jag tycker faktiskt att hon har blivit lite bättre, nu försöker hon i alla fall, hon är inte lika blyg. Det kanske bara var så att hon inte visste hur hon skulle vara mot oss, så hon blev skygg för att hon ville ge oss utrymme. I vilket fall som helst så ska jag och Sara ska få börja ha creative lesssons! Det ska bli jättekul. Så vi kommer pendla mellan att hjälpa till i nursery och KG samt creative lessons med de äldre. Skoj. Hur vida man trivs här handlar mycket om hur mycket man försöker, det gäller att inte ge upp när det är jobbigt, utan att fråga eller be någon om råd om det så behövs.

Idag när jag hjälpte till Ruth med nursery så satt vi och pratade medans barnen kollade igenom böcker. Hon är en väldigt snäll människa. Först så tyckte jag att hon kunde vara lite elak mot barnen, eftersom hon slog de med en pinne. Men man förstår att det är så de själva har blivit uppfostrade, så man förstår att de gör så. Men bara för att jag förstår menas det inte att jag tolererar det. Tvärtom . Jag tycker att det är fel, våld föder bara våld. Så idag nämnde jag och Sara att vi skulle gärna vilja att lärarna inte slog barnen med pinnen. Hon sa att hon förstod och att det inte skulle hända igen. Hon sa också att hon skulle säga det till de andra lärarna att inte göra det.

Idag blev jag glad. Ruth sa att jag och Sara var trevliga personer. Sen när vi diskade skolans disk efter lunch så sa hon att vi var ”hårt arbetade lärare både i klassrummet och i köket”. Känns kul att få en komplimang! Så man känner att man faktiskt hjälper till lite.

På torsdag skulle vi åka och hämta ut våra pass och visumförlängningar. Eftersom vi måste ta en heldag ledigt för att åka in, så ringde vi till immigration office och frågade om vi inte kunde komma på fredag istället och det gick bra.  För imorgon (torsdag) så var vi våra första creative lessons, och de vill vi helst inte ställa in.

Direkt på fredag när vi (förhoppningsvis) har hämtat ut visumet så drar vi någonstans och äter lunch, för att sedan ta en buss eller tro-tro till Hohoe. Vi ska nämligen göra en helgtripp denna helg. Tar ungefär 3 timmar från Accra till Hohoe, Hohoe ligger i Volta regionen. Vi ska besöka Wli falls, ett vattenfall som tydligen ska vara jättecoolt.

Har somsagt var sjuk till och från typ hela tiden, nu har min mage börjat monga sig igen och huvudvärken är tillbaks. Hoppas dock bara att det är tillfälligt. Jag håller tummarna. Vill ha en kul helg.

Hoppas allting är bra med er där hemma.

Ta hand om er,

Kramar

Nu har vi vart här i strax 7 veckor, tiden går verkligen fort. Denna vecka har vi inte gjort så mycket, varit i skolan och så.  Har haft huvudvärk hela veckan och hela förra veckan också. Tror att jag kanske måste se över min kost, äter vegetariskt här, och jag är inte ett fan av grönsaker, så kanske är någon vitaminbrist. Känns som att jag har varit sjuk hela tiden här. Först var min mage mongo i ca. 4 veckor ,sen hade jag en förkylning i nån vecka och nu huvudvärk. Jippie.

Varje morgon så ställer sig barnen i 2 led, KG i ett, Nusery i ett. Då går läraren och ”inspekterar” deras skoluniformer och deras händer samt naglar, om de är för långa naglar eller smutsiga så får se piskrapp på händerna. Helt sjukt.

Känns som att man går tillbaks i tiden 100 år.  Typiska könsroller. Om nått ska lagas eller diskas så är det kvinnorna/tjejerna som alltid gör det. Om det är någon som är trasigt och behöver fixas eller så, så är det männen/pojkarna som gör det.

Vad kan jag säga om allt då? Ja, vi vet inte riktigt om vi trivs här. Jag gillar Ghana och jag har inget problem med enkelheten. Men det känns som att man är överflödig, att man inte gör någon direkt skillnad på skolan. Sen så trivs jag inte med Madame. Känner mig helt enkelt inte hemma här. Hon har inte gjort någon ansträngning så att vi ska känna oss som hemma. Det känns som man hela tiden måste ursäkta sig för att man tycker att man är i vägen, och relationen mellan oss? Tjaa, det finns ingen direkt relation. Hon är så tyst, försöker ibland prata med henne, men hon är verkligen så få ordig. Känns mest spänt, pinsamt och jobbigt när man pratar. Jag vet att jag inte är världens mest pratsamma och öppna person, men jag tycker att jag i alla fall, även om jag är blyg så försöker jag prata med henne.  Men det känns som att eftersom hon är värdinnan i huset borde hon försöka göra oss hemmastadda och i alla fall visa nått intresse av att ha oss här, vara entusiastisk.

Vi funderar på att eventuellt byta. Antigen till Lotus, det är ett barnhem för flickor och sen driver de också en förskola. Det var det stället som vi ville åka till från första början, men det strulade sig. Det andra alternativet är ett barnhem i Kasoa, som jag har blivit tipsad om. Vi ska åka och besöka det imorgon eftermiddag.

När ni läser det här så kanske ni tror att allting är jättehemskt, och så är det inte. Men just detta inlägg fick handla om negativa saker.

Finns mycket positivt här, som tex: Barnen är kramgoa och glada, trevliga människor, utflykterna och helt enkelt att uppleva en annan kultur och en annan värld.

Får helt enkelt se hur allt ter sig.


Hoppas ni har det bra där hemma och ta hand om er,
Många Kramar

I fredags hade jag och Sara vår första lektion med barnen, som vi själv höll i. Ruth, läraren som vanligtvis har nursery, var med KG, för att KG läraren har slutat komma. Eftersom vi inte hade hunnit planera något och man vetinte på vilken nivå de är så, så blev det mest att vi gjorde sådana övningar som vi hade sett att lärarna här gjorde. Men idag, så ska jag och Sara sätta oss ner och planera. Så vi är väl förberedda.

Igår var jag och Sara i Accra, vi åkte till Accra Mall. Ett köpcenter i Accra, ungefär lika stort som Väsby Centrum, hahaha. Där finns det massa västerländska grejer. Kändes konstigt att vara där, kändes nästan som hemma, gå runt i köpcentrum som hade AC. Så skönt, det var svalt. Vi gick till en bokhandel och kollade runt, Sara köpte en bok, jag hittade ingen. Sen gick vi runt och kollade på lite allt möjligt. Gick in på en supermarket och köpte kitkat (mums!) och lite andra saker, som är svåra att hitta här annars.  Åt lunch där också, jag tog grillad kyckling med pommes frites, det var jättegott! Hemma på Cosmic äter vi ju annars bara vegetariskt. En komisk grej…När vi skulle åka till centrala Accra igen så skulle vi ta en tro-tro till tema station (ett ställe i Accra), och vi frågade tro-tro maten (Mate, är han som får in folk, säger vart den ska) om den gick till Tema station och han sa ja, så vi hoppade på. När den kom fram så tänkte vi… hmm det här känner inte jag igen? Vad skumt. Så vi frågade människorna där hur vi kom till Art’s Centre, och de sa: Nej, här i Tema finns det inget Art’s Centre, det ligger i Accra. Vi: Är vi inte i Accra, Tema station?! Och nej det var vi tydligen inte. För vi hade tagit tro-tro åt fel håll så vi kom till en stad/område som hette Tema. Så klantigt av oss! Men vi tog en tro-tro till Tema station, och hamnade rätt, och gick till Art’s Centre och köpte lite grejer.

Note to self: Tänk två gånger innan du hoppar in i en tro-tro :)

Nu sitter vi här, kom hem från Cape Coast igår. Vi åkte tro-tro till Cape Coast, tog ca. 2 timmar. När vi åkte så fick man se mycket grönska. Vackra träd och det var så grönt, i alla fall vissa delar. Det var vackert att se, vilket coolt landskap Ghana faktiskt har. Vi kom fram runt lunchtid på måndagen till Cape Coast. Bodde på Oasis Beach Resort, ett mysigt ställe precis vid stranden. Gjorde inte så mycket den dagen, mest slappade och badade, var väldigt skönt. På tisdagen besökte vi Cape Coast Castle, ett slavfort några minuter bort. Var verkligen jättehäftigt att se hur det såg ut, hade bara sett bilder innan. Vi gick en guidad tur runt fortet, var intressant att höra hur folk hade haft det här. Det känns så overkligt när man stod i männens resp. kvinnornas hålor. Så hemskt att tänka sig att här trängdes flera tusen människor, under hemska förhållanden, det enda ljusinsläppet var en litet fönster som det knappt kom in någon sol genom.

På Onsdagen åkte vi till Kakum National Park, ett regnskogsreservat. Vi började med att gå canopy walk. Det var riktigt häftigt men också riktigt läskigt. Man var ju 40 meter ovanför marken! Gick på hängbroar som svajjade när man gick, var läskigt. Men jäklar vilken utsikt. Man fick överblick över regnskogen, det var jättefint. Helt klart en upplevelse man sent kommer att glömma. Efter canopy walken gick vi nature walk, gick runt i skogen medans en guide berättade om olika träd och så, intressant.

Idag  är det fredag och min födelsedag, jag fick ett jättefint födelsedagskort av Sara! <3 Vi ska nog inte göra någonting speciellt idag, båda är sjuka…vilken tur vi har…

 På lördag ska vi i alla fall åka in till Kanishie och hämta min klänning som jag sydde upp.

Här är våran toalett


Här duschar vi


Skolan/Huset där vi bor


Köket


Här hämtar vi vatten ur brunnen

Jag och Sara  har skrivit upp en lista på allting som vi suktar efter i matväg, min var såhär; Blåbärspaj med vaniljsås,  en mör biff med bea och potatisgratäng, falukorv med stuvade makaroner, pannkakor, kycklingsallad, oliver, Gravad lax med dillstuvad potatis, Loka päron, Subway-macka, pålägg på mackan, gurka, dipp.

I veckan har vi besökt en marknad; ”Kaneishi Market”. Där köpte Sara en klänning och jag köpte tyg som jag gav till en skräddare, för att sy upp en klänning. På Kaneishi Market har de verkligen allt möjligt; mat, köksartiklar, kläder, skor, hårgrejer, tyg. De har en hel våning med bara tyger! Är jättekul att gå runt och titta. Väldigt färggranna tyger med speciella mönster.

På nyår så mötte vi upp Karolina och hennes kompisar på ”Big Milly’s Backyard”, samma ställe som jag och Sara var på över julen. På nyårsafton så badade vi, det var jätteskönt att svalka sig eftersom det var så otroligt varmt. Sedan på kvällen var det buffée; biff, kycklingspett, pastasallad, kycklingklubba, fisk, kräfta, potatis. Det var skitgott! Och magsjuk blev man inte heller, förvånade mig att jag inte blev det, jag åt ju trots allt biffen och kycklingen.  De hade dukat upp trevligt under palmerna. Vi  6 fick ett eget bord. Satt och snackade och hade det trevligt. Senare på kvällen så blev det musik och brasa. På stranden så träffade man på väldiga många, främst rastafaris som rökte på.  Blev förvånad över att de visade det så öppet, ingen reagerade speciellt mycket på det.

Idag sov jag enda till halv sju! Jag vaknade bara en enda gång. Det är WOW för att vara här. I vanliga fall har jag vaknat flera gånger under natten, och vaknat vid 4/5 och inte kunnat somna om. Så hoppas det fortsätter såhär.

Denna vecka som kommer så ska vi åka till Cape Coast. Hade tänkt besöka ”Kakum National Park”, en regnskog. Vi har planerat att gå deras ”canopy-walk”, man går 40 meter ovanför marken mitt i regnskogen på broar. Ska bli väldigt spännande men också väldigt läskigt. Jag är höjdrädd, så hoppas att jag klarar att gå den. Annars finns det annat man kan göra där, bara gå runt och kolla. Vi ska också besöka olika fort som ligger i Cape Coast, ska bli intressant.

Någonting jag stör mig på otroligt mycket är kyrkan i närheten. De sjunger och har sig mitt på natten, respekt för att folk vill sova? Vore ju bra. Speciellt under julafton, då var det som att helvetet brakade loss. Det hörs över hela området. Folk här i allmänhet är väldigt troende, kristna. På butiker, tro-tro står det tex. ”God bless you”, ”Try Jesus”, ”Jesus is lord”. Sen har de väldigt många kyrkor, vi har 2 stycken bara i vårt lilla område.  Madames dotter tillhör Jehovas Vittne. Jag och Sara försökte hålla oss för skratt när Ashely talade om det för oss. Det känns så komiskt, dörrknackarna där hemma.  Om man skulle säga att man inte trodde på någon religion här så skulle de tycka att man var  jättekonstig. De har stora plakat längst vägarna där det står en viss kyrkas agenda. Tex. Bible studies, worship god,  women studies.

Hela denna hej-jag-älskar-jesus finner jag störande, det är verkligen så intensivt. Vart man än går så står det något budskap om Gud. Det är verkligen så annorlunda gentemot hemma i Sverige.  Mock the cross, någon? :)

Tack för alla kommentarer, hoppas ni har det bra där hemma. Stor kram

Tänkte berätta lite om vardagen här. En vanlig skoldag stiger vi upp halv 7, duschar och äter frukost. Barnen anländer till skolan strax efter  7 och framåt. Då börjar de städa skolgården. Vi hjälper till i Nursery och KG, de börjar sina lektioner vid 9. De sjunger en stund sen börjar undervisningen. De använder sig av CANS systemet. Colors måndagar, Alfaphet tisdagar, Numbers onsdagar, Shapes torsdagar, och fredag repetition.

Kalabule heter området som vi bor i, är en liten plats utanför Kasoa. Om man ska posta brev, växla pengar åker man in till Kasoa. Som tur är det nära, bara 5 min med tro-tro. Däremot om man ska ta ut pengar, måste man åka in till huvudstaden Accra, och det kan ta alltifrån 40 min till 3 timmar beroende på trafiken.

Det är svårt att de vart ett område börjar och slutar. Det är inte skyltat eller så på samma sätt som hemma. Så det är ganska förvirrande. Speciellt på småvägarna, där står det ingenting!

Väldigt många hus här står ofärdiga; inga fönster, dörrar, vissa har inte ens tak. Jättemånga hus är så. Vissa som inte har råd med hus bor i plåtskjul. Man förstår inte hur en familj kan få plats i ett litet skjul, att de faktiskt är deras boende.  Vi har inte gått runt så mycket i området, man känner sig så utstirrad, och man vetinte hur långt man kan gå, man måste ju hitta tillbaks också ,hehe.

Elen här går ut lite då och då. Man måste vara beredd med pannlampa på kvällen, så man ser någonting när man lagar mat/är i badrummet. Det blir verkligen kolsvart på en timme här.

Madame (hon som vi bor hos) är snäll men tystlåten. Känns som att man själv måste fråga om allting. Hon har inte sagt så mycket om någonting. Ashley sa att det är så hon är.

Vi har spenderat julen på Big Millys, en resort vid kokrobite beach. På Big Millys finns det en restaurang, bar och olika slags rum (svit, hut, sovloft, korridor). Vi hade reserverat en double hut med egen toa och dusch. Men när vi kom dit så sa de att det inte fanns och att vi fick ta ett annat alternativ. Jag var ganska irriterad, och jag visade det också, hehe. Rätt ska vara rätt! Igår, sista natten så fick vi byta. Så då hade vi en toalett som spolade och nästan en riktig dusch, vilken lyx! J    

Jaaa…vad så vad har vi gjort? Inte så mycket, vi har ätit gott, badat och haft det skönt. Så härligt att bara ta en promenad på stranden Jätteskönt att ta ett dopp, vattnet är ljummet, perfekt! Dock var det ganska strömt, så man doppade sig mest. Älskar att bada i havet.

På julaftons kväll så var det en afrikansk dans och trum show, de var skitduktiga. Ascoolt!

 Känns väldigt udda att det faktiskt var julafton igår, svårt att förstå att det verkligen är jul. Man är ju van vid snö och allt. En annorlunda jul helt klart. Saknade lite allting där hemma, fira jul med släkten är mysigt, kolla på kalle ankan klockan tre, äta knäck och annat julgodis.

Hur har eran jul där hemma vart då? Fått några skojiga klappar? Ätit mycket julmat?

GOD JUL I EFTERSKOTT OCH MÅNGA KRAMAR

Så tänkte berätta lite mera om hur det är. En sak jag har lagt märke till är att barnen är så hjälpsamma! De hjälper till att diska, tvätta, städa, utan att ens någon bett de om det. Madame (Jayaliila) låter barnen göra hushållssysslor för att kunna betala av skolavgiften, uniform osv. Eftersom många har det väldigt dåligt ställt. Vissa familjer har inte råd att barnet både går i skolan och får mat, så vissa barn går inte i skolan, medans vissa barn går i skolan, men då har inte föräldrarna råd att ge barnet mat.

En dag var den en pojke som hade någon slags bula/svullnad i ansiktet, och vi frågade vad som hade hänt, han sa att hans pappa hade slagit honom. Många barn blir slagna av sina föräldrar här, de tycker att de är ok. Många föräldrar tycker också att det är helt ok om lärarna slår barnen. Helt sjukt säger jag bara, att slå barn lär de inte någonting. Våld gör ingenting bättre, bara sämre.

Det är ett av barnen som jag har fått upp ögonen för, hon heter Mary, hon är så söt! Men hon är otroligt smal, läskigt. Hon har i alla fall jättesöta skrattgropar och är så härlig.

I torsdags hade barnen ”Our day”, det var sista dagen innan de gick på jullov. Då fick de extra god mat; sallad, ris, ägg. Och kaka, klubba, juice. Denna dag hade de heller inga lektioner, det var fri lek som gällde. Fick göra lite av som helst. Vi (Ashley,jag , Sara) fick en present av en elev, Samuel. Det var ett paket kakor, så sött att ge oss en julklapp! :)

Förutom att jag är sjuk, så börjar jag trivas. Känns bra. Här kommer lite bilder: